Min viktminskning

Min viktminskning

Jennys blogg

I denna blogg får ni träffa mig, Jenny, och följa mitt projekt att bli Fabulous vid 35. Bloggen startar den 1 januari 2010. Den 10 april 2010 hoppas jag infria min önskan att bli av med 30 kg för då blir jag 35. Jag har valt att göra detta genom xtravaganzas metod och ni kommer att få följa alla mina steg och min resa att nå min vikt och hälsomål.

Är jag tapper eller ganska dum?

Vecka 38Posted by Jenny Wed, September 22, 2010 23:59:03
Alltså, idag har det varit en mycket knasig dag.

För det första hade jag tänkt berätta om den trevliga kvällen jag hade igår när jag fick berätta om min xtravaganzaresa . Det var jätte kul och det finns jätte fina bilder, men eftersom jag tappade min kamera i min kompis Anettes bil så bidde de inga bilder idag. Så ni får höra allt imorgon istället.

Jag tror att en anledning till att jag lyckats med xtravaganza är att jag är ganska envis som person och om jag har bestämt mig så finns det inga val då kommer jag göra allt jag kan för att lyckas.

Ett av mina problem är att man också måste lyssna på kroppens signaler, säger kroppen nej så kan det vara förnuftigt att lyssna. Jag är alltså inte en bra kroppslyssnare i alla lägen. Det vill säga när det blir en konflikt mellan vilja och kropp!

Typexempel 1:
Jag hade ett möte idag, som kändes mycket viktigt. När jag sitter på jobbet och förbereder massor av 1000 olika saker,så börjar jag känna mig lite märklig. Synen börjar att bete sig konstigt och jag förstår att det är ett migrän anfall på G.

Snabb som en vessla stoppar jag i mig 2 tabletter, för om man missar det fönstret så är man inte så rolig alls.

Innan jag började programmet så åt jag ganska mycket tabletter och hade migrän och huvudvärk ganska ofta. Nu är det så gott som borta och sedan januari så har jag kanske tagit 5 tabletter. Huvudet mår generellt som en prinsessa.

Men idag slår det alltså till. Jag är en besvärlig person som får synrubbningar och under den tiden man har dessa synrubbningar så är det relativt svårt att jobba framför en dator då texten liksom flyter ihop.

Sedan börjar alltså mötet. Tack och lov så såg jag igen, men efter ett par minuter in i mötet så börjar jag må så illa, vilket är en annan effekt av migrän för min del. Det är inte alltid det blir så, men just idag blev det så.

Så jag sitter där och stoppar i mig en bulle, som jag egentligen inte vill ha, men i takt med att illamåendet ökar så är jag bara tvungen.

Till slut går det inte längre! Jag bara måste ut och kräkas och ursäktar mig lite snyggt. Efteråt så mår jag mycket bättre och kommer tillbaka in i mötet och säger lite artigt till min chef att "jag hittade den inte". Hon tittar undrande på mig och vi känner varandra så väl att hon ser att något är knasigt.

Mötet fortsätter och jag mår ganska ok, men sedan blir jag dålig igen, utan förvarning! Gör om samma procedur från början till slut och när jag kommer in igen, så är min tanke. Är jag galen, eller knäpp!? Nu borde jag lyssna på min kropp och höra att den ganska högt sa NEJ!

Men det gör jag alltså inte. Alltså, vad har jag lärt mig av detta? Jo, att jag måste lyssna bättre på min kropp och inte pressa den, för i slutändan kan det inte vara värt det.

Så även om jag har lärt mig tänka i nya banor i många avseenden så finns det mycket kvar att jobba med, och allt hänger ihop.

Mitt nya mål kanske borde vara "Om 6 månader så lyssnar jag på min kropp och gör val som är bra för mig och min kropp". Det är verkligen något jag måste jobba på.

Så var det tappert eller var det bara dumt?

God natt!
Jenny



  • Comments(3)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Millan Thu, September 23, 2010 12:54:09

Ojojoj, vad jag känner igen mig i det du skriver! Varför är det tvunget att man ska vara så himla duktig jämt? Jag har också börjat tänka att jag ska göra mer saker som känns bra för mig själv, jag har tex också mycket huvudvärk, så om man då sitter på jobbet och mår dåligt - varför inte bara gå hem och krya på sig, utan sitta där och kämpa sig genom dagen och må ännu värre när man kommer hem? Du skriver väldigt målande och bra, så att man känner igen sig och kanske kan förstå sig själv lite bättre och ändra sina vanor. Men som du säger så tar det naturligtvis oerhört lång tid.

Jag är iaf på min fjärde dag med sopporna och mår fortfarande jättebra, har nu gått igenom alla soppor och kan sortera ut dem jag inte tyckte om, ska in och byta dem i morgon.

En liten fråga: har du testat chokladen och cappuccinon varm? Trodde att jag skulle gilla cappuccinon mer, men jag drack den kall, så jag ska ge den en chans till!

Ta hand om dig!

Kram Millan

Posted by pelikan Thu, September 23, 2010 11:17:07

Just det - vad hade hänt på mötet utan dig? Ibland är det värt att sätta kroppen på undantag, för det finns akutsituationer, men oftast ska man lyssna på kroppen. Sköt om dig!

Posted by Sara i Uppsala Thu, September 23, 2010 00:17:16

Det är ju svårt när kroppen säger en sak och viljan en annan. Det är bra att vara ego, du får träna på det ännu mera. Tänk konstruktivt- vad hade hänt om mötet på gått utan dig? Bra målbild du har! Kram