Min viktminskning

Min viktminskning

Jennys blogg

I denna blogg får ni träffa mig, Jenny, och följa mitt projekt att bli Fabulous vid 35. Bloggen startar den 1 januari 2010. Den 10 april 2010 hoppas jag infria min önskan att bli av med 30 kg för då blir jag 35. Jag har valt att göra detta genom xtravaganzas metod och ni kommer att få följa alla mina steg och min resa att nå min vikt och hälsomål.

En liten uns av fånig ångest

Vecka 37Posted by Jenny Sun, September 19, 2010 23:19:31
Jag visste ju att denna dag skulle komma. Jag har under de senaste 8,5 månaderna bara gått ned i vikt utan att öka ett enda litet gram. I fredags glömde jag väga mig och gjorde det därför i lördags.

Hör och häpna, då visade vågen på att jag gått upp 700g sedan förra veckan! Det var verkligen jobbigt och jag blev ledsen. Den gamla Jenny hade nog gått och tagit en kaka och sagt att "Nu är det ju kört. Nu ska jag inte väga mig på länge." Sedan hade jag kanske tagit en kaka till...

Den nya Jenny började tänka. För det första så kan 700 g beror på en dagsform och att man just idag vägde detta, men undanflykter är lite av ett strutsbetende och det är sådant jag vill undvika.

Det andra är att jag började tänka lite vad jag gjort annorlunda denna vecka och kom fram till att Den Goda energin är den samma. Jag håller ungefär samma diet.

Däremot så har Rörelseglädjen blivit lite lidande då jag inte kan gå på morgonen längre.

Slutsatsen är alltså enkel. Det gäller att ersätta morgonpromenaden på annat sätt och hitta balansen och göra större uttag än instättningar så att säga.

Dessutom så tänker jag inte fåna mig kring detta och älta 700g. Det är bara att se framåt och inse att detta händer alla förr eller senare, och jag kan ju inte fortsätta att gå ned i vikt hela tiden. Kroppen håller på att hitta en balans och ett sätt att hålla vikten just nu så heja friska tag inför nästa vecka.

Så när jag väl slagit bort tankarna så hade jag en mycket bra helg. I går skulle maken och jag fota ett bröllop. Vi var på ett übervackert ställe bakom Moderna Museet som heter Kolskjulet. Utsikten var underbar, men stackars brudparet som fick så dåligt väder. Det verkligen spöregnade och den vackra bruden ställde till och med upp på ett par snabba utomhusbilder! All heder till Eva, som vågade riskera både hår och klänning för ett par fina bilder, och fina blev de...

Maken och jag som lämnat söta barnen med mormor och morfar fick dessutom lite tid för sig själva och åt en enligt mig god lunch på Moderna Museet. Maken tyckte att den var lite för kokt...



Vi kunde till och med sitta ute!

Därefter pratade kaffetarmen med mig och de hade en spännande kaffebar inne på museet. Barristan som gjorde kaffet jobbade själv. Kön var superlång och gubbar i kön hade inget annat för sig än att gnälla att det tog tid. Jag ville egentligen tala om för dem att de skulle visa respekt för en yrkesman och sluta gnälla, och om det var ett problem att vänta på en riktigt kaffe så hade de kokkaffe i restaurangen. Jag sa förstås inte detta, men jag kände så.

När jag väl fick mitt kaffe av barristan med den stressade blicken så sa jag att "det är synd att sätta lock på då det var så vackert. "Jag fick nämligen en latte med hjärta och en med en tulpan som smakade underbart!

Hur kan man då stå och gnälla i kön? Man är ledig, det är lördag och man får inte bara en god latte, utan vacker är den också. Det är dessa små stunder av lycka som jag tror ger Mental näring, att stanna upp och njuta av det lilla och enkla. Gubbarna som gnällde i kön är inte riktigt där ännu...

Efter bröllopet hade vi en mysig familjemiddag med mormor och morfar. Det blev lite grillat och tyvärr lite ost. Kanske inte jätte nyttigt, men jag försökte begränsa mig och det handlar om att göra val.

Sedan var det redan söndag och dagen till ära skulle jag åka in och fira min bästis som fyllde 35 år idag. Vi dumpade våra familjer och mötes, 4 glada bästisar på Långholmens värdshus och åt en underbar lunch.






Vi har känt varandra sedan vi var små, tre av oss började skolan samtidigt som små söta 7 åringar.

Det som är det bästa med bästisar är att de gillar mig som jag är, de vet vem jag är och jag får alltid säga och tycka som jag vill. Ibland behöver jag inte alls säga något, för de vet. De känner mig utan och innan och de finns där, både de bra dagarna och de dåliga och man behöver aldrig ursäkta sig och de är alltid på min sida, vare sig jag har rätt eller inte.

Jag tror att bra vänner är viktigt för den Mentala näringen och jag vet att min lilla LAJT är viktig för mig. Tack för en super dag underbara kvinnor!

I morgon börjar en nya vecka med nya utmaningar.

På tisdag kväll kan jag dessutom prata om min viktresa på xtravaganza. De har inspirationskväll och jag och en annan tjej som är min förebild, Maria ska berätta om våra resor. Spännande, men lite läskigt! Håll tummarna!

Ha en bra vecka!
Jenny




  • Comments(4)//www.xtravaganzajenny.se/#post195