Min viktminskning

Min viktminskning

Jennys blogg

I denna blogg får ni träffa mig, Jenny, och följa mitt projekt att bli Fabulous vid 35. Bloggen startar den 1 januari 2010. Den 10 april 2010 hoppas jag infria min önskan att bli av med 30 kg för då blir jag 35. Jag har valt att göra detta genom xtravaganzas metod och ni kommer att få följa alla mina steg och min resa att nå min vikt och hälsomål.

Temtation is all around!

Vecka 7Posted by Jenny Sun, February 21, 2010 18:51:27

Så är det i livet. Överallt ställs man inför frestelser. Det gäller ju egentligen alla delar av livet, jobb, privatliv och i mitt fall är ju frestelsen gestaltad i form av mat och onyttigheter.

Om man är en del av en barnfamilj så finns den sortens frestelser överallt. Vi har till exempel en snaskkorg i köket. Här hittar man allt från chips, kakor, godis, ostbågar och annat gott och onyttigt. Snasklådan kan man inte göra sig av med för barnen älskar den, även om de bara har tillgång till den på helgerna. Dessutom så vill jag inte gör mig av med den av samma anledning som jag pratat om tidigare. Livet är fyllt av frestelser att stoppa i sig. Jag måste vänja mig vid att välja bort saker, även när jag är festad. Om jag övar nu, så hoppas jag att det kommer det att gå lättare längre fram att säga nej.

Ok, snasklådan ser ju trevlig ut, men en annan sak som jag inte nämnt och som många frågar om är alkohol. Frågan "Men du får väl dricka? " har jag fått flera gånger. Nej, det får man klart inte göra när man går på helfart, eller halvfart för den delen. Det är ju förstås kalorier i alkoholen. Dessutom lever man på 500 kalorier. Så jag kan ju dessutom tänka mig hur jag skulle bli om jag drack ett glas vin nu...

Eftersom jag tidigare jobbat med vin och är mycket intresserad av denna fantastiska dryck så ser jag fram emot den dagen då jag kan ta ett glas vin. Just nu får mitt lilla vinställ, eller även kallad snasklåda för vuxna, får vänta ett tag till. Dessutom känns skönt att rensa ut kroppen på allt så det känns inte som en uppoffring. Det finnas andra saker jag längtar mer efter.

En av anledningarna till att jag valde xtravaganza var filosofin att inget är förbjudet. Du väljer själv vad du vill äta, och du väljer själv vad du inte vill äta. Om du äter något så ska du ha gjort ett val innan och inte ha dåligt samvete för att du stoppat i dig något.

Jag tror nu att jag kommer att vilja äta gott & blandat, pizza och biff med bearnaisesås och ett trevligt glas rött vin till. Men att jag inte gör det varje dag. Dessutom måste gör mig av med den energin som jag stoppar i mig.

Det låter så enkelt när man skriver ned det, men det är ju inte. För om det var det skulle det inte finnas några överviktiga människor. Det svåra kommer vara att få min hjärna att förstå detta och få en annan inställning till mat.

Nu lämnar vi frestelsen och gör över till dagens aktiviteter. Idag dansade min lilla tjej. I vanliga fall så brukar jag sätta mig i bowlinghallen och dricka kaffe, kanske med en chokladboll och läsa en bok. Idag hade jag bestämt mig att jag istället skulle nyttja lite Rörelseglädje och bowla istället för att titta på banorna.

Det tar ju alltid emot att göra något själv som är en gruppaktivitet. Att boka en bana själv och spela kändes lite stort. Sedan hade jag tur för en av min dotterns bästa kompisars pappa skulle också drick kaffe. Så istället spelade vi bowling tillsammans. Det är ju verkligen jätte roligt! Det är ju också en sådan verksamhet som slår två flugor i en smäll, nämligen Rörelseglädje och Mental Näring!

Efter dansen så hade jag lovat min dotter lite skridskoåkning. Turligt nog hade jag packat ned matsäck till henne och en färdig shake, passionsfrukt och melon till mig. Tyvärr åt vi i ett omklädningsrum för hockeyspelare. Ni kan ju själva tänka er hur det luktar...

Tyvärr hade jag inga skridskor för de är insnöade i garaget, men jag har lovat att nästa vecka så ska jag åka. Det är väldigt roligt att se sin lilla dotter plötsligt vara så duktig på något. Från att för några år sedan varit en liten plutt som mest låg på isen till att åka som vinden, på ett ben. Så där satt jag på en bänk i vintersolen och njöt av stunden.

Jag vet inte om det är den Mentala Träningen, men jag hoppas det, men jag känner att jag njuter mer av mitt liv. De små sakerna som händer hela tiden. Det känns bra.

Nu ska jag leka lite så hörs vi senare med dagens mått!
Jenny

  • Comments(1)//www.xtravaganzajenny.se/#post62

Jajemän, storlek 42, där satt den!

Vecka 7Posted by Jenny Sat, February 20, 2010 22:49:18

Idag hade jag en tjejdag med min dotter, en kompis och hennes döttrar. Vi gick och shoppade och myste, eller vänta, myste utomhus gjorde vi inte. För det var ju som alla vet ett galet snöyrande ute så egentligen var det en galen idé att åka bil till stan!

Jag hade kanske inte räknat med en så lång, men trevlig, tur så när vi satte oss för att äta lunch hade jag inte med mig någon soppa. Så tjejerna åt pannkaka med sylt och jag unnade mig en Champagne/ grädd te för att stilla hungern. Det är lite konstigt med alla dessa tesorter. Alltid när jag väljer ut te så låter det alltid så gott, men det smakar aldrig som man hoppas. Kanske för att jag förväntade mig smaken av Champagne och grädde... Det värsta av hungern stillades i varje fall och det var det vikigaste för fiket vi åt på hade många, många, många frestelser!

Vi hittade en butik som hade jättefina kläder. Ni vet inte tantiga, men inte heller för unga. En riktig 30+ butik skulle jag vilja säga. I vilket fall brukar jag inte kunna handla i dessa butiker då de alltid har 44 som största storlek. Idag hittade jag en superfin top där den största storleken var 42. Dessutom var den i tyg och inte i töjbart material. Så jag tänkte att jag provar den, men utan förhoppning. Jag kom i den! Inte bara det, den satt faktiskt fint! Oj, så roligt! Jag kan nog inte minnas när jag hade det i något plagg senast. Sedan bestämde jag mig för att inte prova fler plagg för det börjar bli dyrt det här...

På kvällen kom ett par kompisar och deras barn över för en mysig middag och melodifestival. Min man hade beställt köttbullar med pressad potatis och fetaost cream. Så det gjorde jag. Alla, utan kanske barnen, tyckte det var gott. Själv vet jag ju inte om det var det, men ett gott betyg alla äter och tar om.

Min kompis jobbar även som hudvårdskonsult så medan våra män, pratade, eller såg efter barnen som det heter, så stängde vi in oss på toaletten för lite Mental Näring. Med lite tända ljus fick jag rengöra mitt ansikte, få härligt uppfriskande creamer. Vi gjorde även handscrub så mina händer är alldeles silkeslena! Sedan fick jag prova make upen för blåögda. Det är lite ovant med mycket make up för jag brukar inte ha så mycket, men vilken flicka älskar inte ett smörgåsbord av make up!

Det är alltid härligt när man själ lite tid till sig själv och får rå om sig själv lite.

Sedan blev det TV mys med chips, godis, popcorn, ostbågar och läsk! Jag hade införskaffat en pepparmint te och den var god och den drack jag glatt när allas händer for fram och tillbaka mellan bordets alla frestelser.

Det är faktiskt inte så jobbigt att jag inte får äta alla pnyttigheter. Det jag får igen är så mycket bättre! Jag får ju på mig en top i storlek 42, och den glädjen jag känner för det kan inte en påse med chips ge mig!

Här är ett exempel det färdiga resultatet i top storlek 42 och make up för blå ögon!


Nu får ni har en fortsatt trevlig kväll, för det tänkte jag ha!
Jenny

  • Comments(8)//www.xtravaganzajenny.se/#post61

När man förväntar sig det värsta...

Vecka 7Posted by Jenny Fri, February 19, 2010 21:47:17

Vissa dagar när man börjar med att skotta fram sin bil, köra i 30 km till stationen och mötas av två inställda tåg och förseningar på grund av den hemska tröttsamma snön då är det ganska svårt att känna sig positiv. Se själv hur det ser ut!

Dessutom började jag redan efter lunch att oroa mig för hur svårt det skulle vara att komma hem. Tankarna började flyga iväg och undrar när man kan komma hem idag, om man skulle komma hem överhuvudtaget? Vilket tåg ska man satsa på, nästa som lite rysk roulett och kommer verkligen vägarna vara plogade?

Så där går man och oroar sig nästa hela dagen. Så när jag väl kommer till stationen i varma kläder, förberedd på ett par timmar av frustration. Då står tåget inne på vid plattform, jag får sittplats och dessutom avgår tåget i tid och anländer på utsatt tidpunkt!

När jag kommer till bilen kan jag borsta av den och köra smidigt hem på välplogade och fina vägar.

Vilken läxa lärde jag mig av detta? Jo, att man aldrig ska vara negativt inställd för att det stjäl för mycket energi. Här har jag oroat mig helt i onödan! Den energin skulle göra mycket mer nytta som positiv och dessutom skulle jag inte behöva bli stressad. För jag har lärt mig att när jag är stressad så vill jag äta. Det är som en ond cirkel.

Idag upptäckte jag en annan sak som också är bra med att gå ned i vikt. Under nästan 9 år spelade jag fotboll. Det är verkligen roligt, men det slet ganska mycket på min kropp. Det hjälpte ju inte heller att jag under en tuff korpmatch vrickade till knäet och antagligen töjde ut korsbandet.

Ett par år senare så praktiserade jag på Efterlyst och lyckades med konststycket att hoppa från en avsats under sändning. Jag kände när jag tog i mark, att något lät konstigt, men tuff som man är körde jag hem. Fast jag haltade lite till bilen.

När jag vaknade i mitt sovloft på morgonen kom jag inte ned från trappen. Jag kunde inte böja benet. Så jag gick från att vara en vältränad, ganska snygg tjej som tränade minst 5 dagar i veckan till att bli en nyopererad tjej som inte kunde duscha själv. I 12 veckor skulle jag gå på kryckor. Det var då jag lade grunden för min övervikt. Det är såååå deprimerande att inte längre få träna. Så istället åt jag, massor för det var ganska synd om mig!

Efter den första operationen har jag fått göra två till, eftersom det inte riktigt blev bra den första gången. Sedan dess har jag varit lite rädd för att träna. Egentligen tror jag inte att det är någon fara, men rädslan sitter i huvudet och det sista jag vill är att behöver opereras igen.

Även om operationerna varit lyckade så har jag de senaste åren haft lite ont i knäet, eller haft känningar. Det är ju inte heller så konstigt när man är övervikig...

Vad är då slutsatsen av detta långa inlägg? Jo, att nu sedan ett par veckor tillbaka känner jag inget alls i knäet! Det är jätte skönt! Så när jag sedan går över på jämvikten och börjar träna lite tuffare då kanske jag kan ta i lite mer och inte oroa mig. Det vore en vinst värt mer än det mesta.

Imorgon har jag lovat att åka skridskor med min dotter, undra hur det ska gå...

Trevlig kväll!
Jenny

  • Comments(2)//www.xtravaganzajenny.se/#post60

Ni vet den där lådan...

Vecka 7Posted by Jenny Thu, February 18, 2010 20:25:53

Så idag var det vård av sjukt barn som gällde för min del. När man vabbar så jobbar jag samtidigt hemifrån för att hinna med alla delar av sitt liv. Detta innebär att man tydligen är extra utsatt. För idag var jag sugen på att småäta allt. Det är nog en gammal tradition att göra det. I vanliga fall när jag vabbar så äter jag mycket kakor och chips, eller jag kanske till och med bakar. Jag kan nog inte nämna allt som brukar åka ned i magen.

Anledningen till detta skulle kunna vara att man är stressad för att man har press på sig från alla håll. När när jag blir orolig för mitt sjuka barn så vill jag äta. Dessutom så är det ett tillfälle då ingen annan ser en. Jag menar man har ju ingen man eller arbetskamrater som ser vad man stoppar i sig. Så hemskt nog har nog det varit en anledning.

Så det var en utmaning, men det gick bra, men det blev ett par extra koppar kaffe.

Sedan har jag gjort två upptäckter idag som gjorde mig så glad och ger mig energi att fortsätta.

Den första upptäckten var att jag har nyckelben! Oj, jag kan inte ens minnas när jag hade det senast. Det är ju verkligen snyggt! Så det var oväntat och välkommet. Jag har till och med bildbevis för den som inte tror mig!

Eller hur, visst kan ni också se dem?

Det andra var att jag idag hittade en sådan låda längst in i garderoben som jag glömt bort. Nu kan ni låtsas att ni inte har en, men alla har i alla fall ett plagg om inte en hel låda. Ni vet där älsklingsplaggen finns som inte längre passar, men eftersom man älskar dem, och kanske betalat massor av pengar för dem så vill man inte slänga dem.

Den lådan hittade jag idag!

När jag packade ned plaggen där i var det med sorg i hjärtat för det var så fina skjortor och blusar. Idag plockade jag först upp en blå blus som jag köpte, men som satt så tight runt armarna att det inte var klokt och att jag inte använde den en enda gång. Prislappen sitter till och med kvar! Så jag började med att prova den. Den satt som en smäck! Till och med lös över armarna!

Sedan fortsatte glädjeyran! Alla plagg passade. Det var till och med ett par byxor som var för stora! Hurra vilken vinst! Billigt också för nu har jag en hel vårgarderob!

Dessutom hittade jag flera av mina partykläder som också hamnat där. En del kanske jag skulle undvika för att de är lite korta i modellen oavsett om man kommer i dem eller inte. Jag ska ju fylla 35 år och vill ju vara en Fabuluos 35-åring och inte tro att jag ser ut som en 20-åring.

Däremot hittade jag en supersnyggklänning som jag köpte i USA när jag var 20 och som jag inte haft på så länge. Den satt inte perfekt nu, men om 7 veckor på min 35 års fest kommer den att sitta som en smäck den också! Det är den jag ska ha, för den passar en 35 åring bättre än en 20-åring!

Den ser inte så fin ut på bilden, men den är det i verkligheten, Jag lovar!

Nu ska jag leka lite med min Pilatesboll. Nu lät det som jag tyckte att det var lätt, men jag har jätteträningsvärk i magen av bollen så det är jobbigt!

Ha en fin kväll så hörs vi imorgon!
Jenny

  • Comments(3)//www.xtravaganzajenny.se/#post59

Jag är verkligen bra!

Vecka 7Posted by Jenny Wed, February 17, 2010 23:11:11

Dagarna rullar på och jag känner att jag egentligen inte saknar massor av onyttigheter, som godis, chips eller pizza. Jag längtar efter att få smak av t ex fetaost, kycklingfilé och avokado i munnen. Även smaken av en banan känns spännande! Om ett par veckor ska jag börja plocka ut recepten till nästa fas, eller näst nästa ska jag säga. För det känns jätteviktigt att upptrappningen sköts till 110% rätt för att sedan gå över till jämnvikten.

Idag hade vi en god arbetslunch. De andra åt Chilimarinerad kyckling med massor av läckerheter. Själv tog jag en svampsoppa och en ramlösa, det funkar lika bra, men kanske att jag ska ha i lite chili i soppan nästa gång för att känna att man är med i gänget.

Efter jobbet var det dags för lite träning. Det tar nästan 30 minuter att gå till xtravaganzacentret så jag kände mig nästan färdigtränad när jag kom fram. Idag var jag nog lite lat. Jag körde alla maskiner och körde lite crosstrainer. Sedan tränade jag nog mest mina käkar, eftersom jag mest pratade. Det tänker jag inte ha dåligt samvete för. Jag valde att göra så och det gav mig en mycket trevlig stund och Mental Näring.

Sedan var det dags för gruppträff 4. Man märker att alla kommit in i programmet och det syns också! Alla är i olika faser, men det går bra för alla och stämningen är glad och man får verkligen en kick av att gå och höra vilka mot och framgångar de andra har. De förstår ju precis hur man känner och tänker.

Idag pratade vi om Mental Träning som är en av de 4 viktiga ledstjärnorna. Kvällen inleddes med att vi tillsammans lyssnade på skivan. Idag spår 4:a. Det är helt knasigt! Vi sitter i ett tänt rum på stolar, som på inget sätt inbjuder till sömn, men ändå somnar jag nästan under de 15 minuter vi lyssnar. Hur kan jag då tro att jag ska hålla mig vaken i min säng, sent på kvällen med lampan släckt. Jag får nog tänka om...

Hur tränar man sig då mentalt undrar ni. Jo, dels är det mental träning när man hamnar i ett semelhav och väljer att inte äta. Det handlar även om att man måste jobba på vara positiv och tycka att man gör ett bra jobb och verkligen pränta in vad målet är. T ex om man inte tycker att man är duktig så måste man ändå säga att man är det. För om du upprepar det för dig själv 1000 gånger så finns det en chans att du kommer att tro det. "Fake it till ju make it" som vår gruppledare Rebecka sa.

Jag är nog sämst i världen på att tycka att jag är bra, eller duktig. Jag har svårt att ta emot komplimanger och måste alltid svara något konstigt tillbaka.

En dialog från verkliga livet kan se ut så här:

Snäll person: Oj, vad fin du är Jenny! Du måste ha gått ned i vikt. Det syns verkligen i ansiktet! Vad har du gjort?

Jenny svar 1: Mnja, ja det går väl bra, men ja, det är väl så det är. Jag kör ju xtravaganza och det går bra. ( lite undvikande och svamlande svarar jag alltså)

Jennys svar borde vara: Tack! Ja, det har jag verkligen gjort och jag tycker att jag är jätte duktig!

Eller är det kanske för O-ödmjukt?

Det är svårt att ta beröm! Jag får öva mer på det, men det är klart att en person som kan säga nej till grillad korv måste vara jätte duktig! Jag tror att det kommer att bli min veckouppgift lite längre fram, att jobba på att tycka att jag är bra.

Jag känner mig verkligen peppad efter mötet och det ger energi att gå. Dessutom träffade jag idag en tjej som jag träffade i omklädningsrummet för ca 5 veckor sedan. Jag kände knappt igen henne! Om två veckor har hon gått på helfart i 4 månader! Senast hon vägde sig, vilket var ett tag sedan, gått ned 22 kg! Hon var jättefin! Hennes drivkraft sporrar mig och nu känner jag att jag orkar 7 veckor till! Tack så mycket!

God natt på er!
Jenny

  • Comments(3)//www.xtravaganzajenny.se/#post58

Fråga Jenny...

Vecka 7Posted by Jenny Tue, February 16, 2010 20:19:38

Jag får en hel del frågor och kommentarer och jag försöker att besvara dem så fort jag ser dem. Ibland missar jag att göra det och då kommentaren jag lite senare.

Därför tänkte jag besvara frågorna nu, så att ingen tror att de är ignorerade. Jag är nämligen fortfarande god och glad. Jag tar även med de frågor som jag fått som jag redan har besvarat, men som jag tycker var bra.

Kommentar 1: "OBS: deras (xtravaganzas) avtal är bindande på ett år och går INTE att bryta. Kanske bra att veta. Inte riktigt seriöst att ha det så tycker jag. "

Svar: Jag håller inte riktigt med att det är en nackdel att man skriver på 1 år och jag är ledsen att jag inte nämnde det. För du har rätt, det är vikigt. Det finns ett par anledningar till varför jag tycker att det är ok att skriva på sig på 1 år.

För det första har de flesta gym årsbindande avtal så det är i sig inget ovanligt. Anledningen till det är att man vill att folk ska komitta sig till det man gett sig in på och inte tröttna. Sån är jag och jag erkänner det. Om jag har skrivit på ett avtal och betalar pengar varje månad så kommer jag utnyttja alla resurser jag kan. Om det är lätt att ta sig ur då gör man kanske det direkt efter man tappat sina kilon. Sedan kommer man tycka att xtravaganza inte var bra när man faller in i sina dåliga vanor och går upp det man gått ned.

Som jag pratat ganska mycket om tidigare så är viktminskningen en ganska liten del av xtravaganzas program. Den svåraste och kämpigaste delen är jämvikten och det är kanske då man tappar sugen, eftersom man redan gått ned och känner att man nått det första målet.

Med helfarts programmet som jag valt du möjlighet att snabbt gå ned i vikt. Mitt mål är att jag den 10 april i år är 30 kg lättare och just nu ser det ganska ljus ut.

När jag nått min målvikt har jag alltså 9 månader till av året att jobba på att komma igång och träna och hitta rörelseglädje, att jobba med den mentala träningen och lära mig att hantera stress och känna mig gladare för de stunder jag har. Jag ser även fram emot att börja lära mig mer om den ledstjärnan som kallas God Energi, där man lär sig mer om kost och laga bra och hälsosam mat. Samtidigt som man stöd från sin coach och energi från de gruppträffar man har under hela tiden.

Så personligen känner jag inte att det är svårt att skriva på för 1 år. Jag vill förändra mig liv för alltid och behöver nog minst 1 år för att inte falla tillbaka i de vanor som satte mig här från början.

Fråga 2: Duktig du är! men går du fortfarande på helfart? Är inte det farligt, eller i alla fall inte särskilt bra för kroppen att äta så lite så länge. Organen klarar ju inte fungerar normalt på så lite kalorier och läkare rekommenderar max 3 veckor. Fertiliteten kan också skadas. Har du funderat något på riskerna?

Svar: Xtravaganza rekommenderar att man rådfrågaren en läkare efter 3 veckor på helfart. Ävensom jag mådde bra så gick jag efter 5 veckor. Enligt läkaren jag träffade så behövde jag inte vara orolig för mina organ. Han titta på innehålls förteckningen på min kycklingsoppa och sa att allt som jag behöver finns däri. Han klämde på magen och konstaterade att den var mjuk. Han lyssnade på hjärtat och tog blocktrycket och allt var normalt. För säkerhets skulle fick jag lämna lite blodprover som kom tillbaka utan anmärkning. Han sa att jag lugnt kunde fortsätta och önskade mig lycka till, med orden att det svåraste är att behålla vikten...

För att svara på frågan om jag är orolig så säger jag nej. När jag var som störst så var jag orolig. Jag var orolig att min övervikt skulle leda till hjärtproblem eller diabetes och lämna mina barn utan mamma. Det om fertiliteten känner jag mig inte så orolig för. Jag har två underbara barn och jag är ganska klar med bebisar, även om jag gärna gosar med andras söta bebisar. Så jag oroar mig inte för det.

Fråga 3: Hur tänker du ang framtiden och när du ska börja äta igen? Nojjigt?
Jag menar, man måste ju kunna äta normalt och hålla vikten. Nu blir det mycket fisk och grönsaker för mig.

Svar: Ja, det kan jag oroa mig för. För jag älskade mat, fet mat och godis och kakor och jag vet att det måste vara en del av mitt gamla liv för att jag ska kunna hålla vikten. Så jag kommer att få jobba riktigt hårt med mig själv för att klara detta. Att äta soppa och shakes är otroligt enkelt för man behöver inte tänka och räkna, man det att man får i sig 500 kalorier och så var det klart!

Däremot kan jag säga att jag verkligen ser fram emot att äta igen!

Fråga 4: Varför skriver du aldrig hur mycket du har gått ner...?

Svar: Anledningen till det är att jag bara har vägt mig 1 gång sedan jag började. Efter 3 veckor hade jag gått ned 6,5 kg i rent fett. Xtravaganza rekommenderar att man inte ska väga sig mer än 1 gång per månad. Så det tänkte jag försöka hålla, men nog är man nyfiken. Däremot har jag nog tappat nästan 15 cm runt midjan och det är helt underbart!

Det var dagens svar. Jag hoppas att jag inte glömt något, och om så är fallet är det bara att påminna mig.

För att gå över till dagen så har det varit en svår dag för mig. Det kan bero på två saker. Den första är att det är semlornas dag idag. De har varit överallt och det är bland det godaste som finns! Den mjuka kardemumma bullen, med len mandelmassa och mjuk vispad grädde. Ja, det låter fantastiskt!

Min förhoppning är att jag nästa år kan äta EN semla, njuta av den och inte få dåligt samvete.

Den andra anledningen är att jag ännu en gång blir terroriserad av PMS! Det är verkligen en fiende! Jag kom på mig själv idag med att fantisera om en ostbricka och en påse med chips! Helknasigt! Sedan tittade jag i kalendern och bitarna föll på plats. På något sätt kändes det lättare att det var en biologisk orsak och inte en brist i karaktären...

Så istället för att sitta och fantisera om saker som inte ingår i mitt liv ska jag köra min boll i 15 minuter efterföljt av 15 minuter Mental Träning.

Igår somnade jag under den mentala träningen, så idag ska jag ha tänd lampa!

Ha det gott så ses vi imorgon!
Jenny

  • Comments(4)//www.xtravaganzajenny.se/#post57

Måste tjocka kompensera med personlighet?

Vecka 7Posted by Jenny Mon, February 15, 2010 20:53:41

Det är en ganska stor fråga och jag vore nog inte så smart om jag trodde att jag hade ett svar. Däremot kan jag nog säga att det gällt mig personligen. Som överviktig känns det som att man ska vara god och glad för att ha något att erbjuda.

Som överviktig får man även stå ut med en del, t ex tips om hur man ska ned i vikt av alla möjliga människor (som man inte vet hur man gör!). Man får även höra hur riktigt smala människor klagar över att de ser så feta ut i sitt skinn. Dessutom ger de tips på hur man går ned i vikt. Sådant får man bara ta emot och skratta bort och vara god och glad, vilket inte alltid känns kul.

Så för min del tror jag absolut att jag har försökt kompensera min övervikt med att vara lite extra trevlig och glad.

Man ska inte ens prata om när man söker jobb. När jag varit på intervju och inte känt mig hemma i min egen överviktiga kropp så känner jag att jag måste vara extra trevlig för att kompensera det.

Jag vill bara påpeka att det behöver inte betyda att någon annan tänker något kring detta. Jag säger verkligen inte att det är så och att jag blivit lilla bemött för att jag är stor. Det har troligen mer med min egen självkänsla och hur jag ser på mig själv. Något som jag hoppas jobba bort med xtravaganza.

Innebär detta då att jag kommer att förlora min personlighet nu när jag går ned i vikt? Det får vi verkligen hoppas att så inte är fallet, men jag hoppas bara att jag inte behöver känna mig obekväm i situationer som gör att jag måste skoja mig ur det. Så vi håller tummarna att jag även i fortsättningen kommer att vara god och glad.

För att inte gå in på detta för mycket idag så tänkte jag lite raskt berätta om veckans utmaning.

Senast jag var på xtravaganza och tränade så blev jag lite förälskad i deras stora boll. Så i helgen var jag lite crazy och köpte en alldeles egen. Så veckans utmaning är uppdelad i två delar. Den första är att träna med min boll 15 minuter varje dag. Det blir fokus på mage och rygg med bollen.

Sedan har jag varit lite dålig med den mentala träningen så där tänkte jag också lägga in en växel, eftersom den är så viktig. Så den ska jag köra varje kväll denna vecka. Också den 15 minuter.

Så första uppgiften var att pumpa upp den j*kla bollen! Det tog säkert 25 minuter och när jag var färdig så var jag helt slut i armarna. Jag fick till och med min 6-åriga dotter att pumpa lite. Så, så vältränad är jag...

Sedan provade jag lite övningar, men det var ganska svårt för jag har ganska dålig balans. Men imorgon kör vi igång på allvar.

Så nu blir det lite fokus på den Mentala träningen ikväll.

Sedan är det så bra att min gruppledare Rebecka mailar och påminner vad vi ska göra på onsdagsträffen så att man kommer ihåg det man ska göra.

Idag skickade hon även ut några inspirationskort för att peppa oss.

Denna var den bästa tyckte jag.

"Den som inte lägger ned tid på sin hälsa idag får lägga ännu mer tid på att bli frisk imorgon".

Så med detta lämnar jag er och går och göra lite mental träning!

Ha en fin kväll!
Jenny

  • Comments(5)//www.xtravaganzajenny.se/#post56