Min viktminskning

Min viktminskning

Jennys blogg

I denna blogg får ni träffa mig, Jenny, och följa mitt projekt att bli Fabulous vid 35. Bloggen startar den 1 januari 2010. Den 10 april 2010 hoppas jag infria min önskan att bli av med 30 kg för då blir jag 35. Jag har valt att göra detta genom xtravaganzas metod och ni kommer att få följa alla mina steg och min resa att nå min vikt och hälsomål.

En riktig Jenny dag!

Vecka 9Posted by Jenny Sat, March 06, 2010 22:48:29

Idag har någon dagen gått i ett egoistiskt tecken. Efter en härlig sovmorgon vakande man till en vacker vinterdag. Efter min morgon choklad tog jag och min lilla tjej en promenad. Både rörelseglädje och Mental Näring. Inte illa för en lördagsmorgon. Min dotter är en liten fototok så det blev många snöiga bilder.

Därefter träffade vi våra grannar som berättade att det skulle tändas eld i backen för lite mys och pulkaåkning.

Vi passade på att packa hop allt man behöver för en ute grillning, varm choklad, hamburgare och lite fika och förstås kaffe till mig.

Det var en helt underbar lunch där solen verkligen värmde, barnen hade superkul och det var oroligt vacker. Dessutom har vi en egen pistad backe, så man får lite klaga. Det är ju en av fördelarna med att bo på landet.

Efter det blev det en lugn eftermiddag med lite härlig hemma SPA som inte blev av förra söndagen. Man känner sig så härlig när man tar hand om sig själv lite extra.

Jag hade dessutom städat sovrummet och bytt sängkläderna så vad passade bättre än att bjuda sig själv på lite Mental Träning i sitt superfräsha sovrum. Det gick så bra så, förutom att min dotter kom in och la sig väldigt nära mina hörlurar och försökte tjuvlyssna. Kanske detta inte gjorde mig så avslappnad, men så är det när man har barn och det var ganska mysigt att ligga där tillsammans i tystnad. Hon tröttnade ganska snabbt för det var väl ingen saga som hon kände igen...

Sedan blev det även bio kväll med ett par andra mammor. Det var trevligt även om "Snabba Cash" kanske inte var den mest upplyftande filmen så var det väldigt bra och det var kul att komma ut lite. Det var mysigt att stå och prata lite på parkeringen också trots att det var 15-.

Dessutom kom jag på den geniala idén att ta med en färdig shake till bion. Så när alla andra åt sitt godis så dricker jag min goda shake så känns det också som jag har godis.

Så det var en riktigt bra dag på alla sätt och vis ända tills jag kom hem och skulle hoppa ur bilen. Precis som jag gjort 1000 gånger tidigare så öppnare jag bakdörren för att plocka ut handväskan och stänger dörren och låser. Då hör jag ett illtjut utan dess like. Det är väldigt mörkt ute på landet och jag ser bara att något sitter fast i bildörren och att det skriker. Jag trycker och trycker på billåset, men inget händer. Tillslut får jag upp dörren och vår ena katt, flyger ut. Hur hon hamnade där har jag ingen aning om! Dörren var öppen 10 sekunder max. Dessutom tittade jag efter katterna när jag kör in mot vår uppfart för att hålla koll på dem. Då var hon inte där så hur hon hamnade mellan dörren är ett mysterium.

Det värsta är att svansen nog är bruten, men hon verkar inte ha ont i alla fall. Stackars lilla älskling!

Denna katt är den mest olyckdrabbade katten som finns. Här är listan på tidigare aktiviteter.

1. Höll på att drunkna i en toalett.

2. Hoppade i en 10 liter färgburk och blev badad hos en granne för vårt vatten var avstängt.

3. Åkte under motorhuven till skolan, klarade sig med svedda morrhår.

4. Varit på väg att ramla ned från taket.

5. Fastnat i bildörren

Så då har den katten bara 4 liv kvar. Den andra katten har aldrig gjort något liknande överhuvudtaget. Så olika syskon kan vara.

Jag är fortfarande lite skakis efter den hemska upplevelsen med min stackars katt. Så förutom det här så har det varit en riktigt bra dag.

Vi hörs imorgon med mått och bild!
Jenny

  • Comments(3)//www.xtravaganzajenny.se/#post78

Undra om hjärnan hinner med?

Vecka 9Posted by Jenny Fri, March 05, 2010 20:06:39

I dag mådde jag mycket bättre. Jätte skönt! Jag är inte van eller bra på att vara sjuk och blir ju som ni märke igår väldigt ynklig.

Något som slog mig när jag vandrade omkring här hemma i pyjamas var att varje gång jag gick förbi en spegel så tänkte jag oj, men vad smal jag ser ut.

Till och med min mage ser platt ut! Faktiskt så platt som den nästan såg ut innan barnen.

Så likt väl som det varit svårt för mitt huvud att se mig som övervikt de senaste åren och förstå att det är jag, likadant känns det nu. Det blir en liten chock varje gång jag tittar i spegeln.

Nu är det ju i alla fall en positiv chock, men den känns som min hjärna inte riktigt hinner med. Så det är ju risk att man blir lite fåfäng kanske. Jag har märkt att jag ibland kan så och titta i spegeln, ganska länge, usch, det är inte ett så trevlig drag. Däremot tror jag att jag måste göra det för att förstå att jag tappat så nästan 15 kg! Jag måste få hjärnan att plocka in informationen. Det är ju som de säger med den Mentala Träningen. Hjärnan är en muskel och för att den ska ta in information så behöver man upprepa. Så det gäller ju även detta, att förstå och ta in att det är en förändring.

Som sagt idag mådde jag bättre, så idag var jag en bättre mamma och lagade pyttipanna med stekt ägg till barnen. Oj, vad gott det luktade! Det ser ganska gott, om än lite stökigt ut.

Men nu när man ser målsnöret och det inte är så många veckor kvar så känns det som att det bara är att kämpa på, även om man också ser ett slut på helfarten. Jag ser verkligen fram emot jämvikten och få börja laga ny spännande mat till mig. Sedan gäller det att få med hela familjen på det nya tåget. Det blir nästa utmaning...

För att plåga mig själv ytterligare lite så ville barnen förstås baka. Så vi bakade ett sockerkakshäst.

Där har man också en vana. Nybakta saker äter man upp på en gång. De är lite varma och goda och man tar en liten bit i taget, tills allt lite magiskt bara är borta. Nu var jag på väg flera gånger, av vana. Men inget slank ned. Så jag har klarat av att säga nej till nybakt sockerkaka. Det är inte illa av en halvsjukling som tycker lite synd om sig själv!

Nu har jag också börjar tänka lite på min 35 års fest. Det visar sig ju lite lämpligt att jag fyller år just på en lördag. Så det blir kalasdagen.

Däremot är det ju en del att planera innan dess. Till exempel har jag hört att en inbjudan är bra så den jobbas det på. Ett litet dilemma man har är om man ska ha en fest med eller utan söta barn? Min spontana reaktion är att jag vill ha en vuxenfest. Det var så länge sedan man fick umgås med sina vänner på ett vuxet sätt, det vill säga utan att torka rumpor och se till att alla leker snällt samtidigt som man är mitt i en avancerad vuxen diskussion. Så det tål att tänkas på, man vill ju inte att folk ska bli ledsna och inte tro att man inte gillar deras barn. Vad tycker ni?

Sedan var det där med maten. När festen är har jag bara kört upptrappningen så mat för mig kommer nog kännas lite ovant. Jag klurar lite på temat, men jag ääääälskar italienskt så det kommer nog bli det, oavsett hur mycket, eller vad jag kan äta.

Dessutom så ligger ju min chokladtårta kvar i frysen och väntar så den ska ju fram.

Kommer ni ihåg hur läcker den såg ut?

Undra vad jag kommer att tycka om den.

Nu ska jag lägga mig i soffan, fortfarande i samma pyjamas som i morse och dricka lite te.

Trevlig fredag!
Jenny

  • Comments(2)//www.xtravaganzajenny.se/#post77

Det är verkligen synd om mig...

Vecka 9Posted by Jenny Thu, March 04, 2010 19:27:23

Igår kväll skulle jag ju ge mig lite Mental Näring med lite egen tid och avsluta med Mental Träning i sängen. Nu blev det inte alls så för jag somnade med kläderna på raklång i sängen.

Vaknade till vid 23.00 för att göra mig i ordning för natten.

När klockan ringde imorse vid 5.30 kändes det som något klubbat ned mig. Jag tänkte att febern får vara det som är gränssättande om jag går upp eller inte. Då hade jag strax under 39 grader så det var ju bara att gå och lägga sig igen.

Dessutom var min son också dålig så vi skulle vara hemma tillsammans. Usch, när man är så sjuk själv så är man inte världens bästa mamma. Min stackars kille fick leva på TV-spel, riskakor och mackor hela dagen. Inget man är stolt över, men orkar man inte så.

Jag var lite ju lite orolig att vara sjuk på helfart, men man har ju egentligen ingen aptit ändå. Till frukost blev det varm choklad och det var skönt för halsen. Till lunch orkade jag ingenting och var glad att jag hade färdiga shakes hemma. Så det blev en sådan och två tabletter.

Min söta son kom och frågade flera gånger hur mamma mådde och ville mata mig med pepparkakor. Idag var det nära att en liten liten peppis bara gled ned.

Nu hade jag tänkt glufsa i mig en kyckling soppa och två tabletter och tacka för mig.

Det blir inget långt inlägg idag, det är en pärs att bara sitta på en stol så här länge...

God natt på er och jag hoppas på en bättre morgondag!
Jenny

  • Comments(4)//www.xtravaganzajenny.se/#post76

Det känns lite konstigt...

Vecka 9Posted by Jenny Wed, March 03, 2010 20:29:12

Ja, idag gjort jag det för första gången. Jag valde att ha en lunchdate på restaurang för första gången sedan jag började med xtravaganza. Jag har klarat mig länge, men nu var det dags.

Vi valde en restaurang som är stor och där man känner sig lite fri. Därför blev det Åhléns restaurangen.

Jag köpte en ramlösa med granatäpple och en te. Jag hade tagit med mig en svampsoppa, min shaker med 1 dl kallt vatten i. Det känns lite konstigt att sitta och shaka in public. Inte för att jag skäms, men det är ju liksom lite fult och ganska förbjudet att medta egen mat på restaurang. Men å andra sidan betalde jag 50 kr för en te och en ramlösa så jag kanske förtjänade att få dricka lite soppa.



Det lustiga är att det jobbiga är inte att äta soppan, utan det jobbiga är det sociala, att inte vara delaktig i en måltid och inte prata och tugga. Det är svårt.

Luchen gick i alla fall bra och min kompis Angelica åt kyckling, med ris och jordnötssås. Jag skulle ljuga om jag sa att det såg äckligt ut. Bara åsynen av jordnötssås fick mig att tänka på min makes jordnötssås med peanutbutter, kokosmjölk och riktiga, krossade jordnötter. Inte så nyttigt, men mycket gott...



Idag hade vi ingen gruppträff, utan nu kommer gruppen träffas varannan gång. Så jag valde att inte gå dit och träna idag heller. Mest för att jag verkligen inte mår bra. Jag har ont i kroppen och halsen och känner mig slut.

Då blev jag lite orolig, hur gör man när man blir sjuk och går på helfart? Oftast är det väldigt synd om mig när jag är sjuk. Man har liksom tillstånd att äta vad man vill, godis och kakor och gotta ned sig i sängen med en film. Orkar man inte laga mat så är det ok med pizza. Det som är viktigast när man är sjuk är att man får dricka hur mycket cola man vill.

Nu då? Nu kommer jag inte kunna tycka synd om mig själv. Jag kommer inte ens kunna äta halstabletter. Det kommer att bli en utmaning det här.

Det bästa blir väl att gotta sig i något gott te och sedan bara ignorera att man inte mår bra. Jag får absolut inte tycka synd om mig för då vill jag trösta mig med alla onyttigheter i världen.

Jag ska nog höra av mig till Lina, min coach och höra om hon har några styrketips för att klara sig igenom en förkylning!

Idag gjorde jag en annan hiskelig upptäckt.

Jag vill ju förstås inte prata illa om några varumärken, och det värsta är att det nog kanske inte ens spelar någon roll. Idag hade min make köpt hem lite chokladgodis. Kanske 1 cm breda och 4 cm långa. Så liten så liten var den. Men innehöll 98 kalorier! Hur är det ens möjligt?

Gamla Jenny hade nog kunnat äta 5 stycken efter varandra utan att tveka. Det är hela min dagsranson idag. Det kanske borde vara olagligt att tillverka sådana?

Jag kommer bli förbannad på mig själv om jag faller in i samma gamla mönster när jag jobbat så hårt för att bli av med mitt beteende och alla mina kilon.

Sedan så ska jag inte säga att jag aldrig kommer att äta choklad igen för det kommer jag självklart göra. Men jag hoppas att mitt beslut när jag äter choklad är baserat på ett val och att jag vet vilken konsekvens den har.

En underbar överraskning var att vi stackars SJ resenärer äntligen får tillbaka! Idag var två tåg inställda på rad så 3 tåg i 1 principen gällde. Jag stod i en trapp tillsammans med 15 stycken andra. Då var det någon som yppade den glada nyheter. SJ ska kompensera oss. Det var sant!



För mig personligen innebär detta att jag får 1 månads pendling gratis! Yiiipiii! Det blir mer pengar till kläder...

Så allihopa som tycker att livet känns lite mörkt nu. Kämpa på för snart är det vår och då kommer allt bli lite lättare!

Så nu ska jag ta min stackars kropp och bjuda på en dusch. Ta på mig en mysig, men inte så läcker, flanellpyjamas och krypa ned i sängen och lyssna lite på Mental Träning och sedan somna som en liten bebis, fast klockan är bara barnet.

Sov gott!
Jenny

  • Comments(2)//www.xtravaganzajenny.se/#post75

En föredetta pillertrillare...

Vecka 9Posted by Jenny Tue, March 02, 2010 21:10:55

Ja, alltså jag gillar inte att ta tabletter. Jag har jätte svårt för att tro på tabletter när det kommer till vanligt läkemedel. Varje gång jag varit hos läkaren och får medicin så är jag tveksam till om jag ens ska plocka ut läkemedlet. Så jag har en del utskrivet med aldrig uthämtat. Säkert dumt, men jag har kanske haft otur och har inte alltid känt mig trygg i vad jag får för grejer som jag ska stoppa i mig.

T ex för något år sedan så träffade jag en läkare och jag sa till honom att det var jobbigt att vara övervikig. Han snabba lösning var att skriva ut viktminskningstabletter. Jag hämtade ut dem i alla fall, men valde att aldrig börja att äta dem. Så nu ligger de i en låda och behöver förhoppningsvis aldrig användas.

Nu ska jag däremot inte låta som jag är såååå naturlig och inte äter några tabletter. Det som jag har ätit av, och verkligen mycket av är huvudvärkstabletter. Jag skulle tippa att jag i perioder har tagit minst ett par tabletter varje dag.

Eftersom jag har migrän då och då, som kan utlösas av stress har jag tabletter överallt. I varje väska och ficka. För man vet inte när man behöver en tablett...

Det här låter ju inte så roligt och det är det ju inte heller. Det är ganska läskigt att vara så beroende av tabletter.

Men det som är roligt och oväntat är att sedan jag började med xtravaganza har jag bara behövt ta 1 tablett på 8 veckor. Det är ju ett helt fantastiskt!

Som jag ser det som så är det tre anledningar till det.

1. Jag dricker mer vatten än jag brukar

2. Jag lyssnar på Mental Träning som kanske får mig mindre stressad

3. Jag dricker ingen cola

Kanske finns det en helt annan anledning, men egentligen spelar det ingen roll för jag är så glad att ha fått tillbaka mitt huvud.

Idag var jag ute och letade efter danskläder till min dotter. Hon vill då inte ha fluffigt och rosa, så jag letade igenom hela stan för att hitta något annat, men rosa och fluff tycks vara poppis bland flickor...

Då upptäckte jag något nytt. Jag var bland annat inne på Kappahl. I vanliga fall tittar jag inte ens på de "vanliga" kläderna där utan går till stora avdelningen för att hitta något som jag får på mig. Större krav än så har jag inte alltid. Värsta ångesten ligger i byxköpen. Usch!

Idag kände jag sådan glädje när jag bara kunde gå förbi avdelningen och faktiskt titta på de andra kläderna. Jag köpte inget, men jag valde att inte köpa något, för det som var underbart var att jag hade kunnat om jag velat!

Slutligen hittade jag i alla fall balettkläder, som var vita och jättefina. De kom ju från en dansshop så de var inte gratis, men när jag såg hur glad och lycklig min dotter blev så var det värt det. Hon dansade omkring och stod i olika positioner hela kvällen. Så nog blev det lite Mental Näring till mamma. Titta, kan det bli finare?



Även katten var imponerad...

Idag hade jag en även en annan utmaning. Som valigt var tåget inte bara överfullt, utan tåget lyckades gå sönder på vägen så att vi var tvungna att byta tåg, så det var så trångt och mysigt.

Eftersom vi blev över en timme sena så upptäckte jag att om jag varit gamla Jenny så hade jag absolut stannat på lokala korvmojen. 100% säker är jag på det. När jag är trött och stressad så vill jag av vana äta något fett och något som går snabbt. Så det är något jag måste jobba på att inte falla i den fällan sedan.

Jag hittade förresten den här bilden som är från min moj. Det var min sista måltid innan jag började med helfart och nu när jag tittar på den så ser det faktiskt inte så gott ut.



Så nu ska jag inte tänka på snabbmat, utan jag ska ta mig an lite Mental Träning.

Ha en bra kväll!
Jenny

  • Comments(4)//www.xtravaganzajenny.se/#post74

Hur är det med motivationen?

Vecka 9Posted by Jenny Mon, March 01, 2010 20:48:25
Nja, just nu är det så där med den. Det är inte så att jag inte är motiverad att fortsätta, men jag känner mig lite mindre peppad att gå ned i vikt. Dels tror jag att det beror på att jag faktiskt är ganska nöjd. Jag har inte vägt så lite som jag gör nu sedan bröllopet och jag tycker att jag är ganska fin nu. Alla kläder som jag hittat i garderoben passar ju nu.

Jag hade en nemisis i ett par dyra jeans som jag köpte i USA för många år sedan. Sist jag provade dem så kom de knappt över knäna. I går när jag rensade ut stl 50 och 48 så hittade jag dem längst in i garderoben, knöliga. Förpassade dit i ilska skulle jag tro. Så jag provade dem och de gick inte bara på, utan de är nästan för stora! Tänka sig!
Då kände jag, vad kan slå detta?

Så nu gäller det att hitta ny motivation för de återstående 5 helfartsveckorna.


Det är också viktigt att säga att mitt mål är att bli fabulous vid 35. Jag har aldrig sagt att jag vill vara skinny. Jag vill vara normal med välplacerade kurvor och fabulous. Och så känner jag mig nu!

Däremot vet jag att jag har en bit kvar. Utmaningen ligger ju även att komma ned i BMI. Rekommenderat är att man ligger under 25 för att inte klassas som överviktig. Nu är jag på 28 så där finns en motivation. Jag ska inte bara vara fabulous utan jag ska ligga inom ramen för idealvikt som är BMI mellan 19-25.

Dessutom känner jag att jag mig peppad att börja förbereda mig för utmaningen när jag börjar äta.

Igår hittade jag t ex en oöppnad påse av mitt favogodis. Gamla Jenny hade slitit upp påsen och ätit upp hela. Nu läste jag på innehållsförteckningen istället. 7 godisbitar var lika med 85 kalorier och innehöll 17 procent av det rekommenderade dagsbehovet av socker! Det är ju knasigt mycket! Att bara äta upp en påse så där som jag kan göra känns inte bra. Så jag hoppas att nya Jenny inte kommer att öppna påsen i framtiden och om jag gör det att jag väljer att göra det vid ett speciellt tillfälle.

Utvärdering av veckans utmaning är att det gått ganska bra. Jag gillar min pilates boll och jag blir bättre och bättre och rullar inte lika ofta av om det kan mätas som framgång...

Mentala Träningen gick bra, men de senaste dagarna har jag inte tagit mig tid, men jag har ändå hållit mig till att göra det mer än de 3 ggr vecka som man minst ska göra.

Så nu är det dags för en ny utmaning denna vecka. Den kan kännas lätt, men det är den verkligen inte. Som ni vet vill jag inte berätta för mycket om vad som säger på de mental Tränings CD:n, eftersom jag tycker att det är viktigt att man upplever det själv.

Men det som fastnade, när jag inte sov, var ett bra uttryck som jag vill dela med mig av.

"Säg nej till saker så kommer du får mer tid över att säga ja till saker du verkligen vill."

Jag är nog århundradets sämsta NEJ- sägare. Jag vet inte ens om jag vet vad det betyder. Så där har vi en riktigt tidstjuv. Så denna vecka ska jag öva på att säga NEJ! Usch, det kommer att bli jätte svårt! Då borde jag få mer tid över till att säga JA till saker som jag verkligen vill.

För att berätta en liten historia om vägen hem idag så var det ju snökaos igen. Så det är klart att man måste ställa in tåg! Idag var det 3 tåg i 1 principen som gällde.

Titta så mysigt.

Dessutom var det signalfel så vi stod still i över en timme. Så skojsigt så! Stämningen är annars ganska god. Alla är uppgivna, men pratar med varandra. Så jag skickar en kram till alla pendlare som trotsar snön och gör sitt bästa att ta sig till och från sina jobb.

När jag kommer fram till parkeringen så har det varit snöstorm! Jag hittade inte ens bilen. Folk irrade omkring på parkeringsplatsen och försökte hitta sina snötäckta bilar.

Slutligen, när den dök upp fick jag skotta fram den. Eftersom det var så mycket snö var det även lite moddigt så man fick köra i 30 km i timmen på motorvägen. Dessutom så var jag så sjuk hungrig då, eftersom jag nu nästan är 1,5 timmar sen hem.

Då känns det ganska tröttsamt! Då händer det. Radion spelar flera favolåtar i rad. Det var som de visste att de behövde ställa upp! Så jag höjde volymen och poppade i 30 km i timmen.

Så när jag kom hem och fick i mig min chokladshake, varm, så var jag på ganska bra humör trots den hemska hemfärden.

Ha en superbra kväll!
Jenny

  • Comments(4)//www.xtravaganzajenny.se/#post73